Dukakis 2004

What was the New Yorker thinking with this cover? Are they so out-of-touch with mainstream Americans that they don't understand how easily their fears are roused about those they perceive as 'different' or 'exotic' (read: BLACK)? - Blog comment on New Yorker cover with Obama couple dressed as terrorists.

Zé Gato 2008

Magistral comando, o daquelas pessoas que chefiaram a captura do CELÉ. O vocabulário ?!?!! Atentem !!!! Pá, é só disparos f.... o gajo está f...... e na pá p...p... pá, avança com a carrinha c..... cuidado, o gajo está a fugir f.... houve uma saraivada de balas, pergunta o magina pá, o gajo c...??? Mais uma saraivada de balas, pergunta o magina outra vez, pá o gajo c..... informen f..... como a resposta não vinha, lá pergunta o homem : pá, o gajo está ferido c.... ??? Mais uma saraivada de balas. Nova pergunta, c.... pessoal informem, c ...... então hove-se uma resposta : uma ambululância, temos um ferido. Pergunta o comando : quantos , quem ???? Como não veio resposta diz o homem, estes c .... não respondem f ..... Venham 3 ambulâncias rápido, aí umas três fala o superintendente, magina , que venham rápido. Por fim o homem tem a notícia : Está morto,. está morto, com 26 tiros !!!.... Perante isto pergunto eu, aquela gente que c.... estavam ali a fazer ???? Qual a M .... da cultura deles ???? todas aquelas palavras vem na M ..... Dos livros onde aprenderam a ser agentes ???? -

Grapilho - Comentário a: Sacavém: dois detidos em novo tiroteio na Quinta da Fonte (Público)

Sibelius 2008

Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. — Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.
Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret — 15 11. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, den heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.
Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.
Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.
Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.
Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!
Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: »Frun». Vilken fru? — Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.
Under hennes namn står Doktor L.
För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står »Mamma». Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.
Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.
Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.
Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! — En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.
Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det.
Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

Strindberg - Ett halvt ark papper (1903)

Yehuda 2008

The enormous size of the leviathan is thus illustrated by R. Johanan, from whom proceeded nearly all the haggadot concerning this monster: "Once we went in a ship and saw a fish which put his head out of the water. He had horns upon which was written: 'I am one of the meanest creatures that inhabit the sea. I am three hundred miles in length, and enter this day into the jaws of the leviathan'" (B. B. l.c.). When the leviathan is hungry, reports R. Dimi in the name of R. Johanan, he sends forth from his mouth a heat so great as to make all the waters of the deep boil, and if he would put his head into paradise no living creature could endure the odor of him (ib.). His abode is the Mediterranean Sea; and the waters of the Jordan fall into his mouth (Bek. 55b; B. B. l.c.).
The body of the leviathan, especially his eyes, possesses great illuminating power. This was the opinion of R. Eliezer, who, in the course of a voyage in company with R. Joshua, explained to the latter, when frightened by the sudden appearance of a brilliant light, that it probably proceeded from the eyes of the leviathan. He referred his companion to the words of Job xli. 18: "By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning" (B. B. l.c.). However, in spite of his supernatural strength, the leviathan is afraid of a small worm called "kilbit", which clings to the gills of large fishes and kills them (Shab. 77b).

Wikipedia entry on Leviathan

Castaños 2005

Un violento golpe arrebató el papel de mis manos. Encabritose mi caballo, y al avanzar siguiendo el escuadrón, sentí la estrepitosa risa de un soldado quedecía: «Aquí no se viene a leer cartas». Corrimos fuera de la carretera, y todos mis compañeros proferían exclamaciones de frenética alegría. Vi los cañones inmóviles y delante una espesa cortina de humo, que al disiparse permitía distinguir los restos del batallón de marinos. En el frente francés flotaba una bandera blanca, avanzando hacia nuestro frente. La batalla había concluido.
Nuestros soldados se abrazaban con delirio. Confundíanse los diversos regimientos, y los paisanos advenedizos con la tropa. La gente del vecino pueblo de Bailén acudía con cántaros y botijos de agua. Agrupábanse hombres y mujeres junto a los heridos para recogerlos. Los caballos recorrían orgullosos la carretera, y los generales confundidos con la gente de tropa, demostraban su alegría con tanta llaneza como esta. Los gritos de ¡viva España!, ¡viva Fernando VII! parecían un concierto que llenaba el espacio como antes el ruido del cañón; y el mundo todo se estremecía con el júbilo de nuestra victoria y con el desastre de los franceses, primera vacilación del orgulloso Imperio. En tanto yo recorría el campamento, miraba al suelo, miraba las manos de todos, las cureñas de los cañones, los charcos de sangre, los mil rincones del suelo, junto al cuerpo de un herido y bajo la cabeza del caballo moribundo. Marijuán se llegó a mí con los brazos abiertos y gritó:
-Les vencimos, Gabriel. ¡Viva España y los españoles,y la Virgen del Pilar a quien se debe todo! Pero ¿qué buscas, que así miras al suelo?
-Busco un papel que se me ha perdido -le contesté.

Benito Pérez Galdós - Bailén (1876)

Khaleed 2008

If any Mouse Loom fighter goes to battle field and get killed, called "Martyrs" and he is entitled to enter Paradise without let and hindrance; there he will be enjoying with charming ladies and blue eyed lady boys, wearing silky dress and necklace. This facility is for Mouse Loom fighters only, and the journalist language invented by Profiteer MO to hold a tight grip on them.- AlHooti from Oman - comment to Israel to Exhume Bodies of Martyrs Ahead of Swap (Aljazeera)

Ossian 2008

Mais enfin, monsieur, direz-vous sans doute, quel est donc ce je ne sais quoi de mystérieux que Delacroix, pour la gloire de notre siècle, a mieux traduit qu'aucun autre? C'est l'invisible, c'est l'impalpable, c'est le rêve, c'est les nerfs, c'est l'âme; et il a fait cela, - observez-le bien, monsieur, - sans autres moyens que le contour et la couleur; il l'a fait mieux que pas un; il l'a fait avec la perfection d'un peintre consommé, avec la rigueur d'un littérateur subtil, avec l'éloquence d'un musicien passionné. C'est, du reste, un des diagnostics de l'état spirituel de notre siècle que les arts aspirent, sinon à se suppléer l'un l'autre, du moins à se prêter réciproquement des forces nouvelles

Baudelaire - L'Œuvre et la vie d'Eugène Delacroix (1863)

Wittgenstein 2004

TROMPETEN

Unter verschnittenen Weiden, wo braune Kinder spielen
Und Blätter treiben, tönen Trompeten. Ein Kirchhofsschauer.
Fahnen von Scharlach stürzen durch des Ahorns Trauer,
Reiter entlang an Roggenfeldern, leeren Mühlen.

Oder Hirten singen nachts und Hirsche treten
In den Kreis ihrer Feuer, des Hains uralte Trauer,
Tanzende heben sich von einer schwarzen Mauer;
Fahnen von Scharlach, Lachen, Wahnsinn, Trompeten.

Georg Trakl

Mrs. Green 2008

Friday, 21st. Got the Copper Oven ashore and fixed it in the bank of the breastwork. Yesterday, as Mr. Green and Dr. Monkhouse were taking a walk, they happened to meet with the Body of the Man we had shott, as the Natives made them fully understand; the manner in which the body was interred being a little extraordinary. I went to-day, with some others, to see it. Close by the House wherein he resided when living was built a small shed, but whether for the purpose or no I cannot say, for it was in all respects like some of the Sheds or Houses they live in. This shed was about 14 or 16 feet long, 10 or 12 broad, and of a proportionable height. One end was wholy open, the other end and two sides was partly inclosed with a kind of wicker'd work. In this Shed lay the Corps, upon a Bier or frame of wood, with a matted bottom, like a Cott frame used at Sea, and Supported by 4 Posts about 5 feet from the Ground. The body was cover'd with a Matt, and over that a white Cloth; alongside of the Body lay a wooden Club, one of their Weapons of War. The Head of the Corps lay next the close end of the Shed, and at this end lay 2 Cocoa Nutt Shells, such as they sometimes use to carry water in; at the other end of the Shed was a Bunch of Green leaves, with some dry'd twigs tied all together and stuck in the Ground, and a stone lying by them as big as a Cocoa Nutt. Near to these lay a young Plaintain Tree, such as they use as Emblems of Peace, and by it lay a stone Axe. At the open end of the Shed was stuck upwright in the ground the Stem of a Plaintain Tree about 5 feet high, on the Top of which stood a Cocoa Nutt shell full of fresh water, and on the side of the post hung a small Bag, wherein was a few pieces of Bread Fruit roasted ready for eating. Some of the pieces were fresh and others Stale. The Natives did not seem to like that we should go near the body, and stood at a little distance themselves while we examin'd these matters, and appeared to be pleased when we came away. It certainly was no very agreeable place, for it stunk intollerably, and yet it was not above 10 yards from the Huts wherein several of the living resided. The first day we landed we saw the Skeleton of a human being laying in this manner under a shade that was just big enough to cover it, and some days after that, when some of the Gentlemen went with a design to examine it more narrowly, it was gone. It was at this time thought that this manner of interring their Dead was not common to all ranks of People, as this was the first we had seen Except the Skeleton just mentioned; but various were the opinions concerning the Provisions, etc., laid about the Dead. Upon the whole, it should seem that these people not only believe in a Supreem being, but in a future state also, and this must be meant either as an Offering to some Deitie or for the use of the Dead in the other world; but this latter is not very probable, as there appeared to be no Priest Craft in the thing, for whatever Provisions were put there it appeared very plain to us that there it remain'd until it consumed away of itself. It is most likely that we shall see more of this before we leave the Island, but if it is a Religious ceremony we may not be able to understand it, for the Misteries of most Religions are very Dark and not easily understood, even by those who profess them.

James Cook - Captain Cook's Journal, First Voyage/Chapter 3 - Tahiti

Isoldas e Tritões 2008

Sara & André fazem uma exposição hands-off. Escolhem não os melhores artesãos (como Koons) mas os artistas possíveis dentro da micro-estrutura económica que é a sua própria galeria, e iniciam uma linha de produção, uma espécie de mini-Factory em Open Studio. Fazem das contradições económicas do seu ambiente as suas próprias premissas conceptuais – se cinquenta por cento do valor de venda das obras em exposição reverte para o galerista, porque não há-de ser a ele, numa análise feita em espelho, delegada toda a produção da exposição, servindo-se da sua própria mercadoria: os outros artistas? Se S&A tivessem seguido, para além das estratégias de criação de uma Fundação e da delegação sistemática de trabalho, outras orientações do trabalho de M. Cattelan e reproduzissem a sua acção de pendurar o galerista no tecto, minimizariam ou maximizariam o factor de risco desta exposição?

Lígia Afonso - Arte Capital.Net

Marcadante 2006

Fuggite, amanti, Amor, fuggite 'l foco;
l'incendio è aspro e la piaga è mortale,
c'oltr'a l'impeto primo più non vale
né forza né ragion né mutar loco.

Fuggite, or che l'esemplo non è poco
d'un fiero braccio e d'un acuto strale;
leggete in me, qual sarà 'l vostro male,
qual sarà l'impio e dispietato gioco.

Fuggite, e non tardate, al primo sguardo:
ch'i' pensa' d'ogni tempo avere accordo;
or sento, e voi vedete, com'io ardo.

Michelangelo Buonarroti

Sture 2006

Carl etc. Wår ynnest etc. Oß hafwer Wårt Cammar Collegium i Underdh. demonstrerat, hurusåsom icke allenast Ränte och Proviantmästaren Axel Christerßon är oskyldig til den af Eder honom påförde balance, och fördenskull aldeles befrijadh, uthan och at Staden Narven haar haft goda och gijltige skiähl at excipera emot det, som dhe i lijka måtto giöras skyldige, och tycka derföre wara mycket swårt och eftertänkeligit at I strax hafwe hotat den förre med execution och uthi Eder skrifwelse til Magistraten förekastat dem såsom skulle dhe wilja föra process emot Oß, i dy at dhe offerera sigh med en grundelig förklaring at inkomma och reservera sigh beneficia juris, sägandes I, at såsom Wij äro öfwer lagen och kunnom ändra lagen så skulle denne dheras begäran wara hård och eftertenkelig i en saak som intet under ingen [sic] rätt uthan Execution hörer; Hwilket heelt annorlunda är beskaffat och annorledes böör uthaf Eder considereras; ty först böör ingen Execution skee uthan uthi klare och ostridige saker och uppå föregången laga ransakning och dom och effter wederbörandes först inhämtade skääl och förklaring. 2. Heter det intet at föra process emot Oß at biuda sigh til förklaring och til beneficia juris, den Wij ingen af Wåre trogne Undersåtare nåntzin börom eller wiljom wägra och neka. 3. Ehuruwäl kunne uthi wiße måhl säijas wara öfwer lagen, så wijda Wij äga macht och rätt med moget och wälbetänkt råd at ändra eller förklara eller moderera lagen när någon evident billigheet eller oumgängelig nödtorfft dhet fordrar och tillåter, men i oträngde måhler och uthi den ordinarie af Oß stadgade processu at giöra någon ändring, eller at skatta Oß så öfwer lagen at Wij intet wilie låta Wåre Undersåtare niuta och nyttia dhen til sin tryggheet och förswar, dhet är aldeles alient ifrån Wårt Konglige Embete och incompatibelt med Wåre Undersåtares säkerheet dhen Wij dem emot dheras trohetz och hörsamhetz plicht lofwat och swurit hafwe. Ty måste I för all ting achta och see Eder wäl före, at I icke betage I någon ting Wåre trogne Undersåtare beneficia juris och tijdh och tillfälle sin nödtorfft igenom skähl och förklaringar at andraga; hwar wid Wij ohså [sic] finne nödigt at påminna dhet I uthi brefwen til Magistratz Personerne låten af dem som sådanne författa, bruka mi[ld]are expressioner och itt fogeligare maneer, hwarmed man offte så hoos dhe förnämare som ringare betiente mycket mehra uthrättar och winner, än med all för stoor strängheet och hårda ordeformer, på det dhe hwad som af dem fordras, måge med så mycket gladare hierta och större redebogenheet antaga och förrätta, så kan åter alfwarsamheten i sielfwa wärket när så behöfwes, komma så mycket bättre till paß och winna större efftertryck. Hwilket alt Wij uthi en nådig mening påminne och i den intentionen at förekomma här inrijkes dhe widrige omdömen, som elliest skulle förorsakas, och at dheruthi stiffta en sådan harmonie emellan Eder som å Wåre wägnar hafwa at befalla i Gouvernementet, och dhe som åter böra lyda, så at I bägge siders kunne hugna Eder af itt godt inbördes förstånd, och Wij så mycket mindre beswär hafwa at förwänta, när alt med fogligheet och stillheet i dhe saker som kunne och böra så rättas, aflöper; och åther igen dher ifwer och alfwar tarfwas, den samme i lijka måtto brukas. Hwar med Oß skeer itt nådigt nöije etc.
CAROLUS

Karl XI - reskript till General Schultz i Narva